Om Olivia

                        Scroll down for English

Jag föddes 1993, i en förort till Stockholm, med en pappa som är skådespelare och sjöman och en mamma som är operasångerska. Jag hängde mycket på olika teatrar och min uppväxt var minst sagt kreativ. Att få uttrycka mig på olika sätt och leva ut mina fantasier har alltid varit viktigt. Som liten hittade jag på historier som blev till lekar som kunde pågå i flera dagar i sträck. Mitt i natten, med ryggsäcken fullpackad, stod jag redo att rymma hemifrån. Jag försökte hitta sätt att rymma från vardagen och till äventyret.

När jag blev äldre upplevde jag skolan mer och mer kravfylld. Jag kände mig trängd av normerna. Jag behövde utrymme att uttrycka mig! Att vara mig själv! Teatern var min fristad, det var en plats där jag alltid var trygg och kunde dyka in i kreativiteten.

Som 13-åring blev jag scoutad som modell och dök in i ett liv som var en total kontrast till skolan. Modevärlden har naturligtvis också sina normer, sitt spel, men där fick jag ändå möjlighet att övervinna rädslor som jag förknippade med skolan. Alla galna miljöer jag hamnade i blev platser där jag kunde skapa mig själv på nytt.

Jag hoppade av modellkarusellen efter några år. Istället började jag läsa böcker och ifrågasatta allt. En dag, när jag var 16 år, sa jag ”jag flyttar till Spanien” och mina föräldrar, som alltid varit väldigt bejakande, stöttade som vanligt min galna idé.
Med mina ihopsparade modellpengar lyckades jag hitta en liten lägenhet i den lilla kustbyn Conil, med utsikt över Atlantens obrutna horisont. Där gick jag gymnasiet på distans. Varje dag var som en dans! Jag promenerade runt ensam på gatorna, satt på stranden och skrev i mina böcker, lärde mig att meditera och träffade många egensinniga karaktärer.

Att ifrågasätta sin omgivning och sig själv, sina val, att hitta sin intuition – det är mitt sätt att leva. Min rädsla att fastna i trosuppfattningar, ojämlika relationer och färdigmallade levnadssätt har fört mig dit jag är idag, närmare det som känns sant.

om-olivia-inledning

indien-mat

Min första resa till Indien gjorde jag 17 år gammal. Brinnande öken, kvinnors varma leenden. Dofter av kryddor, helighet, liv och död. I Indien hittade jag stigar att följa som tidigare endast existerat i min fantasi. Jag lärde mig tala och skriva hindi. Jag köpte en kamel till min ökenvän för att hjälpa hans familj.

Tillbaka i Stockholm längtade jag snart ut i världen igen, men mina sparade pengar var slut. Varken jag eller min familj har haft något ekonomiskt överflöd. Mina resor har varit möjliga för att jag alltid valt att resa på en väldigt liten budget och de pengar jag behövt har jag samlat ihop genom slit på många olika jobb som till exempel personlig assistent, lärarvikarie och hotellreceptionist.

Mellan jobben fortsatte jag att leta efter något mer. En vår tog jag med mig mitt tält och mitt spritkök och stack till de norska fjällen, där jag aldrig tidigare satt min fot. Kvällen innan mitt tåg skulle gå fick jag en snabbgenomgång av kompass och kartläsning av min mamma som flugit skärm i alperna i sina yngre dagar. Att gå genom bergen med endast naturen som sällskap var mycket mäktigt.

Det inspirerade mig till att några år senare, köpa en begagnad Volvo 740 och köra till södra Frankrike för att hälsa på en gammal vän från Indien som jobbade som fåraherde i bergen där. I björkskogen, på ett sluttande berg, stod jag och andades den friska luften och letade efter en fårflock.

Jag började drömma om att leva som jag lärde även hemma i Stockholm, att bo enkelt, varför inte på en segelbåt? Jag funderade mycket kring hur jag som enskild människa kan förändra mitt liv, att världen är en reflektion av mig och vice versa.

Livet på segelbåt var det bästa jag visste som liten. Frihetskänslan! Seglingen kom tillbaka in i mitt liv när jag som 20-åring bestämde mig för att köpa en 20 fots Hydra. Jag kunde inte särskilt mycket om segling i sig, trots att jag var båtvan. I september det året, seglade jag Hydran, som aldrig satt sin köl utanför Mälaren förut, till Ystad för att våren därpå fortsätta resan med två vänner. Vi seglade över till Polen för att därefter under några månader, resa genom Europas kanaler. Vi bodde tre personer i ett mycket litet utrymme och roade många människor längs vår väg, inte minst när vi puttrade in i enorma storstäder som Berlin och Amsterdam.

När hösten närmade sig satt jag i marinan i Amsterdam och funderade på vad som skulle hända härnäst. Då fann jag plötsligt annonsen för min drömbåt. Den hade allt jag letade efter! Efter att ha tagit ett banklån och lyckats sälja Hydran till en norrman där i Amsterdam bar det av hemåt, mot Stockholm, och mitt nästa liv. Livet ombord på Florence.

polen-crew

About Olivia

I was born in 1993, in a suburb of Stockholm, with a father who’s an actor and a mother who’s an opera singer. I spent a lot of time on different theatres and my childhood was spent in an extremely creative way. The freedom to express myself in different ways and to live out my fantasies has always been important. As a child I came up with stories that became real plays which could go on for days. In the middle of the night, with my backpack packed, I was often ready to run away from home just for the excitement of it. I tried to find ways to escape from the daily life to the adventure.

When I grew older I began to feel more and more uncomfortable in school. I was held down by the standards. I needed space to express myself and to be myself! The theatre was my freezone, it was a place where I always felt safe and able to dive into creativity.

As a 13-year old I was scouted by a model agency and began to explore a life that was a total contrast to the life in school. The fashionworld also had its standards, its games, but at least there I got the opportunity to overcome my fears that I associated with school. All the crazy scenes I found myself in helped me create myself again.

I quit modelling after a few years. Instead I started reading books and questioning everything. One day, when I was 16 years old, I decided to move to Spain and my parents had no choice but to support me as always.

With my money that I saved from modelling I found a small apartment in Conil, a little village by the Atlantic coast. I began to study in a school that offered education from a distance and I managed to finish my three years in gymnasium that way. Every day was like a dance. I walked alone through the village, wrote stories on the beach, learnt to meditate and met many extraordinary characters.

To question your environment and yourself, your choices, and to find your intuition – that is my way of life. My fear to get stuck in beliefs, self-destructive relationships and in a life that someone else made up for me, has taken me where I am now, closer to what feels true.

My first trip to India took place when I was 17 years old. The glowing desert, the womens warming smiles. The scents of spices, holyness, life and death. In India I found new paths to cross that until then only existed in my fantasy.

Back in Stockholm it didn’t take long before I longed to travel the world again, but my money was gone. My family never was rich. I always worked hard on different jobs to get the money I needed and when I travelled it always has been on a very small budget.

Between my jobs in Stockholm I continued my search for something more. One spring I took my tent and spirit stove to the norwegian mountains, and taught myself to hike. It was a powerful feeling to walk alone through the mountains and valleys with only nature as company.

My trips to the mountains inspired me to, a few years later, buy an old Volvo and drive to southern France to visit an old friend from India who worked there as a shepherd.

I wanted to start practising what I preached and started to look for a more simple way of living back in Stockholm. I thought a lot about what I could do to change my life, that the world is a reflection of me and vice-versa. The idea of a sailing boat came up.

I loved the life aboard when I was small. The sailing came back in my life when I as a 20-year old decided to buy a Hydra, a 20 foot sailing boat. I didn’t know very much about sailing, even though I had spent a lot of time on the ocean as a child. In September that year, I sailed the boat, which never been outside of the lake Mälaren in Stockholm before, to Ystad in southern Sweden. The next spring me and my two friends continued the sail. During a few months we sailed to Poland and then travelled through the canals of Germany and Holland with only a small outboard motor. We lived three people in a very limited space and amused many people as we entered big citys like Berlin and Amsterdam.

When the fall came I thought about what would happen next as I began to look for a bigger and more seaworthy sailing boat in the marina in Amsterdam. Then one day I found the dreamboat in Stockholm on ebay. It was a beautiful 31 foot Laurin Koster and had recently crossed the Atlantic ocean. I took a loan from the bank and sold the Hydra in Amsterdam and went back to Stockholm to begin my next life aboard Florence.